Monthly Archives: April 2011

Möte!

Möte imorgon torsdag 28/4-  Bokcafé Vulgo, Nordhemsgatan, kl. 17.00. Vi ska diskutera lite av varje, bland annat utställningen på hbtq-festivalen.

Alla intresserade och berörda är välkomna!

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

En dröm

Tack för peppen Ellen och Erika!

/Cleo

1 Comment

Filed under Uncategorized

En helg med Dotterbolaget

Dotterbolaget (DB) har precis haft sin första ritträff i Göteborg (okej, vi hade en för några veckor sen också men det blev mer en liten träff än ritande). Hittills har vi mest haft möten, gjort ett fanzin och fixat med en utställning som först hängde på Vulgo och som nu är att njuta av på Frölunda Kulturhus (hela april!).

Men ikväll träffades vi alltså med papper och pennor framför oss för att (i brist på ett annat ord efter en lång tankekrävande vecka) kladda. Vi var hos mig och värmde upp med lite höstsoppa och tahini, innan vi gav oss i kast med enskilt plitande och olika gemensamma stafettövningar. Det blev serier om bajs, djur och gurkor. Om en nykläckt crackhora, en apa i bur, om hur det är att gå på gemensam toalett och att en kan ångra att den färgat håret svart.

Det är obetalbart och obeskrivbart att samlas tio personer som inte alla känner varandra sedan innan i en lägenhet för att rita, att i det uppleva en självklar, nyfiken gemenskap. Att släppa spärrar och utforska berättande, gränser och viljor tillsammans i ett lugn som sällan råder i en grupp där första stunden ägnats åt att lära sig varandras namn. Jag är så tacksam över att Dotterbolaget finns!

Igår förstod jag även en annan anledning till att älska DB: den som alla nämnt, den om male bounding. På eftermiddagen for jag ut till vår vernissage på Frölunda Kulturhus. Hanna Petersson hade frågat Erika om inte vi ville vara med där, det var så många män dittills? Erika och Cleo styrde upp. Kopierade, tejpade, hängde. Que maravilloso!

Stolt med gåshud på ben och armar skyndade jag fram för att se på våra väggar. Såg, jublade, tittade mera, njöt, läste alla serier igen. När jag lugnat mig såg jag mig runt i den övriga lokalen och kände att något inte stod rätt till. Varför kändes det som att jag stod i en ruta i en Rockystrip? Var det inte en helt vanlig oskylldig serievernissage jag var på, som inte hade något med sexistiske tölpen Martin Kellerman att göra? Ack nej, det var en helt vanlig serieutställning och därför hade den allt att göra med nämnda alltför spridda miserabla böld.

För mig har serievärlden varit likamed Dotterbolaget. Alla tecknare jag läser, citerar, refererar till och inspireras av är liksom med i Dotterbolaget, och det är med detta nätverk jag själv har utvecklats som tecknare de senaste månaderna. Igår lärde jag mig att det var naivit. Rocky, Pondus, Ernie, Elvis, whatever their fucking boring names are, de används tydlingen inte som toapapper av alla. De anses visst vara bra fullvärdiga serier?! Det är inte ett ofta upprepat tryckfel varje gång de går att läsa i dagspressen?

Utställningen på Kulturhuset var inte så farlig. Spykänslorna jag får när jag läser  Metrostrippar var långa vägar bort. Det är trevligt att den har anordnats: tillfälligt serierum! Men det låg något i luften. Dels var 90% av allt på väggarna producerat av män. Dels var 14 av 17 personer i lokalen manliga sicmän, varav några satt och bräsade i sofforna. Såklart påverkas luften av det.

Därtill… förstod jag inte serierna. De var ritade för någon annan än mig. Till exempel den om den arbetslöse arbetargrabben som satt och runkade framför en porrfilm och sen slogs lite grann. Var inte den ritad avnågon hipp serietecknare som vill säga något om samhället, men det slutar med att han gör stigmatisernade socialrealism? Min entusiasm var begränsad. Och kanske är manlig självömkan, uttryckt i ett “åh stackars mig, jag måste runka till porrfilm” det mest ointressanta jag kan komma på.

Jag tror inte att Dotterboalget tilltalar alla. Vi har en viss kultur, vissa normer, speciella vinklar. Grejen är ju att det har också de manliga serietecknarna – sexister eller inte, vänster eller höger. Och jag berörs inte av dem. Jag känner inget samförstånd med dem. Jag tas absolut inte emot med öppna armar av dem! Det är dotterbolagare som har öppnat mina ögon för vad serier är och kan vara, inte oförklarligt hyllade tråkmånsar som “Elvis Tonysson”.

Jag efterlyser fler seriekollektiv! Mera mera nätverk! Jag vill inte bara läsa dotterbolagetserier. Jag vill att det ska finnas ett hav av serier som fascinerar och fångar mig och besitter andra. De om självhävdande självförhärligande kukar räknar jag inte. De om flator och feminster är de jag läser. Men det finns fler berättelser! Kom ut, kom ut! Gå ihop! Presentera er! Jag vill läsa mer!

Och ge mig tips, vad för serietecknare kan en sån som jag söka upp? Nog finns det en stor drös redan….? “Doris” som gick att läsa i DN öfrrut till exempel! Och…

//Ellen E

2 Comments

Filed under Filosoferande